Månadens dikt ”Skammens och skuldens moder”

Månadens  dikt heter ”Skammens och skuldens moder” och handlar, precis som titeln säger, om skam och skuld.

 

Skammens och skuldens moder

Man lär sig att leva med skammen och skulden.

Jag har kämpat emot den så länge men jag gav upp,

det går inte att vinna.

Den har ett övertag, hela tiden, man ligger alltid steget efter.

Jag hanterar min skam och skuld med att låtsas som om den inte finns.

Men den finns.

Den finns där hela tiden, även om jag ibland försöker resonera rent logiskt med den att den inte borde finnas.

Jag tänker (med hjärnan) att det inte är mitt fel att min son är missbrukare, det var inte jag som drev honom in i missbruk.

Men mitt hjärta envisas med att känna skam och skuld.

Jag är skammens och skuldens moder.

 

Jag minns inte exakt när jag skrev denna text men just känslan av skam och skuld har varit väldigt starkt hos mig, som anhörig.

Jag vet inte varför man skäms för att ha en anhörig som har en missbruksproblematik egentligen, men det finns något skämmigt över det, som att man själv har misslyckats, misslyckats som förälder.

Och känslan av att vara en misslyckad förälder är väldigt jobbig och särskilt när man själv upplever att man gjort allt i sin makt för att skydda sitt barn mot droger, mot att hamna i missbruk.

En annan sida är att man tror att man ska bli dömd av andra som en dålig förälder, vilket gör att man känner ännu mer skam och skuld. För tänk om de har rätt? Tänk om jag är en dålig mamma?

Det är så mycket hjärnspöken inkopplade i detta eftersom mig veterligen finns det inga föräldrar som vill att deras barn ska må dåligt eller börja med droger.

Det är inte föräldrars fel att deras barn börjar med droger men av någon anledning tar man på sig skulden för det.

Det är nog ett allmänmänskligt beteende för man vill förstå. Man vill förstå varför ens barn hamnat i denna situation och då skapar man olika förklaringsmodeller och en sak som jag lärt mig är att jag var min hårdaste domare.

Jag dömde mig själv mycket hårdare än någon annan och så här i efterhand så vet jag ingen som dömt mig.

Som du säkert vet vid det här laget så har min mamma gjort illustrationer till alla min dikter och här är den som tillhör ”Skammens och skuldens moder”.

 

Om du vill beställa ett eget exemplar av min bok ”Jag. Har. Inga. Ord. Kvar” så KLICKA HÄR!

 

/Anna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *