Jag kunde inte bestämma mig för om det här inlägget skulle heta Tillbaka till tiljorna eller Jag är hemma så det fick bli en kombo då detta inlägg handlar om att jag kommit hem igen, till teatern, efter en längre utflykt.
Det låter kanske lite flummigt men för dig som inte är teatermänniska så är ordet tilja ett annat ord för scener i teatervärlden och för dig som inte känner mig så är jag en teatermänniska, en som älskat att stå på scen sen jag gick på lågstadiet och vi spelade teater på Roliga timmen.
KLICKA HÄR för att läsa inlägget om min teaterbakgrund.
Jag älskar fortfarande att stå på scen och sedan jag slutade med att arbeta med teater vid 30 års ålder så har jag stått på scen som moderator/konferencier/samtalsledare och en massa andra jobbsammanhang.
Det var jag som räckte upp handen först när chefen frågar om någon medarbetare kan tänka sig att presentera verksamheten vid studiebesök eller när det behövdes en moderator till verksamhetskonferensen.
Jag vet inte hur det här kommer sig, varför jag älskar och alltid älskat att stå på scen.
Jag är liksom ”hemma” när jag är på scen.
Det är en plats där jag känner mig glad och trygg, även om jag vet att jag har allas ögon på mig och att vissa betraktar minsta lilla gest hos mig, minsta lilla nyans i kroppsspråket.
Jag gillar helt enkelt att vara i fokus, att vara den som blir betraktad och det är kanske därför jag gillar att skriva om mig och mitt liv. Att visa upp och synas för att få bekräftelse.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att ha ett starkt bekräftelsebehov men jag har det och jag måste säga att jag lider inte av det på något sätt, och om någon annan skulle lida av det så är det dennes problem, inte mitt…
Och nu undrar du säkert vad jag menar med att jag ska tillbaka till tiljorna?
Jag har inget inbokat som skådespelerska, även om jag håller ögonen öppna efter skådisuppdrag, men jag har lite annat där jag ska stå på scen framöver både som konferencier, föreläsare och inom standup.
Äntligen är jag hemma!
När är du hemma?
/Anna